En senig yngling ifrån Savolax
har just på jorden funnit sin plats.
Han kränger av sig kont och kagg
och fäster yxan i en tjärvedsspragg.
Han tackar lommen för dess skrik,
som hjälpte honom finna vägen dit.
Här vill han leva i fred och frid,
långt ifrån Finlands klubbekrig.
Han blickar ut över Anglo skog,
vackraste platsen på vår jord.
Han bygger pörte vid Vrångtjärns strand,
han bränner svedjor och bryter land.
Här får man följa naturens lagar,
ja, det blir nödår, men ock' goddagar.
Det är fisk i tjärnen och vilt i skogen,
det är friska armar bakom plogen.
Torpet växer nu dag för dag,
trots svårigheter med svenskens lag.
Han trivs uppå Anglo skog,
fast det är arbete mer än nog.
Hans enkla pörte vid Vrångtjärns strand
har blivit hemman under idog hand.
Där finns nu hästar, kor och får
och kvarnen mal både höst och vår.
På kalvskinn taget från egen slakt,
gör han en karta över sin trakt.
Hans skifte är nu en hel mil långt,
ändå så känns det ibland för trångt.
Strömmings-Erik på Anglo skog
upplever välstånd bakom sin plog.
En krokig gamling vid Vrångtjärns strand
tänker tillbaka på sitt gamla land.
Han vet att det snart är dags
och då går tankarna till Savolax.
Han väcks ur drömmen av sin Carins hand,
tillsammans gåt de mot skymningsland.
Hans söner vet hur far vill ha,
de känner honom allt för bra,
så när kistan sänks uti kyrkans jord,
vilar han redan på Anglo skog.